Jennifer

Känns rätt skönt att jag har den här bloggen som jag kan skriva av mig på som ingen vet om.

Eller ja någon vet säkert om den men ingen kommer läsa det här.

 

Jag är rädd, jag vill bara fly ifrån allt.

Jag är rädd att Jim ska sluta älska mig och hitta någon som är mycket bättre än mig.

Det gör mig så himla rädd, går inte ens att förklara hur rädd jag är för det.

På den här korta tiden så har han hunnit blivit mitt allt, han är något som gör att jag orkar vara kvar på jorden. Innan jag ens började prata med honom så var jag helt jävla förstörd.

Jag tänkte inte släppa in någon ny öht taget i mitt liv och just nu ångrar jag det lite bara för att jag är så jävla rädd.

 

Jag vill bara isolera mig ifrån allting. Sluta existera, bara försvinna ifrån allt.

Inte behöva vara rädd. Jag önskar att jag var själv så jag antingen skulle kunna skära sönder mina handleder eller försöka ta livet av mig.

Jag har tre olika sorters mediciner att ta ut och blanda dom med alkohol så skulle det bli en dödlig dos. Det känns ganska lockande tbh. Och nu är jag här igen, på ruta ett. Jag har inte tänkt på självmord på länge men nu är dom tankarna tillbaka. Kul. I don't even typ. Varför har inte jag en normal hjärna? Varför måste jag vara självmordsbenägen? Jag förstör ju bara allt. Jag kommer antagligen första relationen mellan mig och Jim också. Bara för att jag är som jag är.

Finns fan ingen som är så jävla dålig som jag är. Hela jag är ju fel.

 

Jag kan nästan slå vad om att han kommer dissa mig för Julia.

Hon gillade när han skjetade, hon filmade, hon vill själv skejta, hon åker inlines osvosv

Vad gör jag? Jo, ingenting. Jag är ingenting.

Jag är inte ens värd att leva.